Karriärstegen "Arbetslös"

Nu har jag ordbajsat ett par spontana inlägg, så här kommer ett som jag faktiskt är nöjd med:


På pappret har jag nu firat ett och ett halvt år som arbetslös, och prioriteras nu högt på Arbetsförmedlingens ”Svarta lista”. Det är jag som drar ner deras älskade genomsnitt, och deras annars så tjusiga statistik om att ”16 personer i Finspång fick jobb förra veckan”. Jag är svensken som Sverigedemokraterna ser som offer av för kraftig invandring, och det är mig Moderaterna syftar på när de kallar ungdomarna ambitionslösa.
Jag ska då passa på att påpeka att jag inte alls är ambitionslös (alla mina lärare och kära mor som vittne på detta). Och jag lider definitivt inte av svartsjuka mot de stackars invandrare som jobbar med städningen på kommunens högstadier, eller aggressioner mot pizzabagarna i stan. (”Det borde vara jag som står där och hyvlar kebab!”  Knappast.)


Och det har inte varit en lätt väg. Eller snarare: det har inte varit en kort väg.
Som börda och officiell medlem av Finspångs Forbidden Ones har jag skickats mellan Arbetsförmedlingen, som ivrigt gjort reklam för diverse bemanningsföretag (eftersom detta på papper räknas som ”tjänst”), Adecco, CommuniCare, Fredagskurser i CV, Arbetsförmedlingen igen, och nu lagom till årsskiftet befordras jag till ”Vuxen Arbetslös”. Detta innebär löneförhöjning, och dagsbetalning istället för timlön.
Det innebär också – aningen mer konsekvent – att jag får en personlig handläggare och många bekymrade rynkor. För nu ska mitt fall in under förstoringsglas – hur kommer det sig att denna trevliga lilla flicka inte får något jobb?


”Jag har sagt det förut, och jag säger det igen” svarar jag då ”För jag är nöjd” (spontant nummer av Anders och Putte).


Och det är faktiskt så. Jag ju inte bara varit arbetslös – det skulle jag aldrig klara. Jag jobbar. Ett genomsnitt på 5,5 timmar om dagen, fem dagar i veckan, med en stadig lön. Men det räcker inte. Arbetsförmedlingen vill pracka på mig minst tre CV-kurser till, ifall att, och så är det ju den där historien med motiveringexperten.


Om ytterligare 8 månader går utan att jag ”får ett jobb”, så är det McDonalds för hela slanten. Slanten som lär gå åt till hyra och resekostnader.  Slutet på karriärstegen ”Arbetslös” är ju som känt Socialbidrag.


/Sandra


Kommentarer
Postat av: Madeleine

Det här inlägget gör mig ännu mer nöjd med att jag aldrig skrev in mig hos arbetsförmedlingen.

Och snart slipper jag ju tänka mer (för tillfället) på jobbsökande, för nu har jag ju snart skola att gå till!



Du tänker fortfarande "filmischutbildning eller ingen utbildning alls"?

2011-12-20 @ 18:27:27
URL: http://madeleinesettergren.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0