Framtiden?

Idag har det varit en komplicerad dag, på det sättet att det har varit förr VS framtids-tema på den.
Till att börja med snubblade jag över intro-sången, på en jättedålig mangaserie jag såg när jag var mindre (det är iallafall slutsatsen jag brukar dra när jag känner igen låtar, men inte kan plasera dem. Kristina från Duvemåla går under samma kategori).
Förutom att det påminde mig om hur det var förr, när man satt och kollade på tv-serier i vardagsrummet, utan faktum är att serien utspelar sig i FRAMTIDEN. Där finns biologutvecklade robotar, som synkar med sin "pilot" mentalt och fysiskt. Där finns också nya alien-kulturer, s.k Angels, som redan hunnit försöka överta världen en gång förut, misslyckats, men - i seriens början - tänker ge det ett försök till.
Året är 2015.

Min spontana reaktion är: så Japan tror (trodde) inte vi går under 2012? Det är ju betryggande. Min andra reaktion är mer: 201....... whaaaaaaaat? Serien gjordes 1995, hur tänkte de att vi skulle hinna allt det där på tjugo år?
Men ju mer jag tänker på det, så tycker jag mig minnas en serie "för de stora barnen" efter Bolibompa, som hette (ungefär) "Välkommen till 2015". Jag är inte säker på årtalet, men ungefär där någonstans.
Saken är den, att även i den serien hade man avancerad teknologi, som 100 % säker lögndektektor (som med flaschiga ljuseffekter skannade huvudet på karaktärerna), och - håll i hatten - telefonkiosker med video, så man kunde SE vem man pratade med. Mobilerna hade naturligtvis samma användningsområde.
Skrämd av de hemska tortyrredskap de hade (elektriska stolen hade fått en ny innebörd) tänkte jag "Som om det kommer hinna utvecklas på 20 år?" Mamma, som jag uttalade tanken högt inför, skakade på huvudet och sa tveksamt: "Jaaaa... vi får se". Mardrömmar i en månad...
Och vem kan glömma sommarlovsmorgonen "Vintergatan 5:a"? Och det var liksom nutid, med så avancerade tekniker.
Vad ska man tro nu då? Frågar man maya-indianerna har vi ingen framtid. Frågar man mig, så väntar jag fortfarande på de där robotarna, och kommer de inte, så fine, vi vill ju ändå inte bli en "I, robot".

Senare idag - för att nysta tillbaka ämnet - så pratade Sofia idag med sin gamle far, som detaljerat beskrev hur det fanns fler jobb för, och hur han jobbat som slusspojke som ung. Jag vet inte vad det är med gamla historier som gör att de låter så spännande, men det verkade vara så... motiverat att vara ung förr i tiden. Allt verkar så roligt! Katten också, man skulle ha lite mer äventyr för sig! Gå ut i snön en torsdagskväll som denna, och slå runt lite i spökstaden som Finspång blir efter sexhugget. Och dök det upp ett spöke, då hade man åtminstånde uppleft något spännande! Skulle bli ett bra blogginlägg...
Man borde kanske vara några stycken, ifall flera fick samma idé. Och så är det bra att vara många, så kan man med gemensamma krafter säga åt fjortonåringarna att "NU FÅR NI GÅ OCH LÄGGA ER!". Fast på en coolt sätt...

Vad sjutton, vad ska man göra med tiden innan framtiden blir förflutet? Måste hitta på något skojigare än att sitta vid datorn och humma...

Ah, det blir nog bra med det också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0