En smula luft

Genom min karriär som bokmal, och i min resa av socialt umgänge med kollegor, har det många gånger disktuterats kring en av litteraturhistoriens mest komplexa karaktärer, och jag pratar inte om Godot eller Hamlet. 
Nej, den karaktär jag vill lyfta fram är lands- och blodsförrädaren Edmund Pevensie.  
(Kort fakta för er som inte är lika inbitna Narnialäsare/tittare som jag:)
Bok/Böcker: Narnia; Häxan och Lejonet, Prins Caspian, Caspian och Skeppet Gryningen.
Plottwist: Går - i Häxan och Lejonet - över till den Vita Häxans sida, då han blir lovad makt och godis. (Återkommer till detta). Han blir i samma bok god igen.
Familj: Näst yngsta barnet i en syskonskara om fyra (Peter, Susan, Edmund och Lucy). Pappan är ute i krig, och syskonen tvingas resa ifrån sin mamma i början av andra (?) världskriget.


Diskutionen brukar kretsa kring: Är Edmund en god eller ond kille? Förtjänar han Aslans förtroende och sina syskons förlåtelse?
"Argument Ond": Edmund är beredd att sälja sina syskon till Vita Häxan mot godis!
"Argument God": Till detta hör ju att Vita Häxan är en viljestark och karismatisk kvinna, och att vem som helst av syskonen hade förmodligen fallit för hennes (dåvarande) charm. Troligtvis var också det godis Edmund åt av förhäxat.
Då det inte finns starka grunder eller bevis för det sista argumentet (Förtrollat Godis) stryks det snabbt ur protokollet.
"Argument God": Men Edmund inser ju snart sitt misstag, och ångrar sig. I de senare böckerna gör denna insident honom till en av de starkaste följarna av Aslan, efter Lucy.
"Argument Ond": Samvete är lätt att känna efteråt, men det är på grund av honom som Aslan offrar sig på stenbordet - en klar koppling till hur Jesus måste betala för människans synder i Bibeln. (Jag ser inte, jag hör inte - lalalala!)
"Argument God": Han betalar också för det, genom att senare i boken (spoiler-alert) offra sig själv i "Slaget om Beruna" i slaget mot Häxan. I denna stid är han också minst lika stor kommandör och strategiker som hans storebror Peter.
"Argument Ond": När vi ändå jämnför med Peter, han skulle ju aldrig överge sina syskon som Edmund gjorde. Han har - till skillnad från Edmund - ansvarskänslor.
"Argument God": Men Peter har också fått allting lite för lätt i livet. Edmund har kämpat hela sitt liv med att bli sedd som vuxen av de övriga syskonen, utan att få bekräftelse. När så Vita Häxan erbjuder det, så blir han såklart fylld av lyckokänslor. Häxan verkar rättvisare.
"Argument Ond": Och det är just den saknaden av känsla för rätt och fel som gör honom ond.
"Argument God": Det gör honom inte ond, det gör honom till ett lättmanipulerat barn. När han mognar så blir han mer säker i sin rättskänsla.
"Argument Ond": Men i "Skeppet Gryningen" får vi igen se bevis på hans underliggande girighet och förakt mot sin omgivning. Han är beredd att utmana Caspians ledarskap för guld och materiella ting, för att höja sig själv till skyarna.
"Argument God": Även här frestas han av en förtrollning, men även om så inte var fallet så är han korta "återfall" rättfärdigat, då han under hela sitt liv fått stått i Peters skugga. När han äntligen åker ut på ett äventyr utan Peter upptäcker han att han istället står i skuggan av Caspian. Och lägg märke till att han snabbt lugnar ner sig igen när han hör Lucy (i boken: Aslan) be honom, en bedrift som ingen ond människa skulle lyckats med.
"Argument Ond": Men om nu Edmund är en sån helylle kille, varför väljer de onda makterna gång på gång att fresta honom? De måste väl inse att han är den svaga länken?
"Argument God": Eller blir han den svaga länken för att de onda makterna frestar honom? När Edmund får göra som han vill, utan påverkan från omgivningen, blir han en god och rättvis kung. Bland folk var han känd som "Edmund the Just", vilket säger en hel del om honom.

Tack för visat intresse!