Mitt första och sista "obsessioninlägg"
Idag är en sån där lång jäkla dag...
Onsdag, givetvis.
En elev kommer till morgonlektionen, givetvis.
Denne vill lära sig facebook, givetvis.
Jag har en håltimma på tre timmar innan kvällsskiftet på KH (Kulturhuset).
Givetvis.
Så för att fylla ut tiden mellan denna lektion och nästa - eftersom jag givetvis glömt lunchlådan och lönen är sen - så skriver jag någonting som jag kallat för "obsessioninlägg". Av engelskans "obsession" - "besatthet". Det som gör att fangirls över hela jorden går upp 03.00 för att köa till nya Twilight. Eller vad som binder frimärkssamlare till 4 x 4 cm pappersbitar.
Ett "obsessioninlägg" är således ett inlägg som belyser hur fantastisk någonting som jag är besatt av är. Exempel (citatet som följer är endast ett utryck av ironi och representerar inte på något sätt skribenten eller dennes åsikter): OMG LADY GAGA ÄR SÅ JÄVLA BRAAAAAAAAAAA!
Så här kommer alltså mitt (det gör det här däremot):
OMG NICK PITERA ÄR SÅ JÄVLA BRA!! Igår kom jag att tänka på mannen (för bara en riktig man vågar sjunga som en tjej) och var givetvis tvungen att söka upp ett klipp på youtube föreställande honom.
Kort information (tjejskrik): Jobbar - ironi - på Pixar Animation Studios. Men trots det fick han sitt kändissbreak genom att sjunga Disneysånger i korus. Alla stämmor. Alla. Mest känd är han för sin "One Man Disney Movie" där han mixar ihop cräm de la cräm av låtar ur de vackert tecknade klassikerna.
Min första reaktion var: Han är duktig på att mima. Min andra reatkion var: O.O!!!
Mimar INTE. Jag tänker lägga upp en länk och lämna resten till mina beundrandsvärda läsare (Ida och mamma).
http://www.youtube.com/watch?v=Zp1BYzIVi0U&feature=related
Myrfredag!
Bakgrundshistorien: Möta Simon på ABF för att undersöka om scen 3 i den nya filmen håller måttet. Inget körkort, ingen cykel, och får således gå.
Illustrationen:
Jag kliver ut genom dörren, efter en instängd förmiddag med osunt lång sovmorgon. Den kalla luften slår omedelbart rosor på mina kinder, men friskheten som den för med sig sveper undan obehaget. Huset står i skugga och hindrar solstrålarna att värma mig. Men det känns okej, barnskratten från innergårdens ungar får mig att le - jag minns hur jag själv brukade stoja och klättra så här års, för knappt tio år sedan.
När jag rundar hörnet lyser himlen upp som om den var glad att se mig. Reflexmässigt ler jag tillbaka, och sprider ofrivilligt leendet till min mötande granne. Jag tar upp min bok - en lånad pocket av Dean Koontz - för att dela dagen med en spännande berättelse.
I ett myrsamhälle som Finspång är fredagseftermiddagarna de bästa dagarna i veckan. Och en solstrålande höstdag bland de bästa på året. Varje gång jag ser upp ifrån min bok möter jag skämtande tonåringar, ser byggarbetare påväg till en korvmojje, och hur byns befolkning av blandade ursprung och åldrar glatt hejar på varandra.
Sjön - eller vattendraget - i centrum glittrar, och jag kan inte hjälpa att jag skrattar åt en fågelmatande gammal dam, som plötsligt finner sig omgiven av änder, duvor och en och en annan fiskmås.
Jag försöker tänka på viktiga, mindre trevliga saker (hyra, stressiga projekt och allmän hets), men kommer till insikten att jag ändå inget kan göra där jag går. Så - i gott förtroende för att lönen kommer nästa helg, Rickard Jaas hjälper mig med redigeringen, manuset skrivs så småningom osv - återgår jag till min bok och att le mot alla jag möter.
Idag är min värld perfekt.
Dagens j*vla ungdomar...! (ett offensivt inlägg om "modebögar")
Idag blev jag rädd. Jag blev faktiskt riktigt jäkla livrädd. Anledningen är ovanstående diskution, angående ett foto på facebook - populärt socialt medie över internet. Där diskuterade ett gäng unga tjejer begreppet "modebög", under motiveringen hurvida en kille var det eller inte.
Följande faktorer skrämmer mig:
- "A"'s - ljusgrå bild - motivering till ordets betydelse. Att personen skulle vara homosexuell är inte nämnt, men att vara modebög skulle innebära att man åtminstånde är lika "fjollig" som en.
- Det faktum att (alias) R - "röd" bild - förnekar betydelsen av ordet "modebög" på grund av dess verbala funktion i vardagligt tal. Hon menar att "bara för man är modebög är man ju inte homosexuell", när det i själva verket är exakt vad ordet innebär. (Precis som att många tror att man kan säga "neger" bara för att alla andra gör det, och därmed avdramatiserar den respektlösa effekten - trots att öknamnet är klassat offensivt).
- "Bara för att det låter bra" - ännu ett klockrent uttalande av R. Sätter verkligen ord på hur lätt de tar på ordets använding, och missar hur sårande det faktisk kan vara för någon som är bög och tycker om mode. Speciellt med tanke på hur R menar att det är något negativt.
- R fortsätter efter det. "Fast enligt mig är de dom som följer normen å inte kan besluta något själv utan måste tänka på va världen skulle tycka , alltså dom som inte har stake nog att stå upp för sina åsikter".......... Vafan! Sen när är "bög" synonymt med att anpassa sig efter normen? Eller är det någonting som jag inte fattar? En modebög skulle alltså vara en person som inte står upp för sig själv, någon som rättar sig efter ledet? Jag skulle vilja påstå det motsatta. Även om många irriterar sig på män som uppträder utseéndefixerat och feminint - som jag antar är betydelsen av detta korkade begrepp - så står de för det åtminstonde.
- Hur "M" - mörkgrå bild - efter ett tag ger med sig. Som om R's motargument presenterats som logiska. Plötsligt är betydelsen av ordet mycket bättre - "Så länge hon inte menar att de är bögar kan man ju säga det...".
- Sättet de skrattar bort det, utan notis om hur de precis förbättrat sina egna och sina läsares uppfattning om hur en bög beter sig.
