Myrfredag!

Att leva livet i sin enkelhet är vad spirituella försökt att uppnå genom hundratals generationer. Idag - om så bara för en halvtimme - uppnåde jag mitt alldeles privata mosha.

Bakgrundshistorien: Möta Simon på ABF för att undersöka om scen 3 i den nya filmen håller måttet. Inget körkort, ingen cykel, och får således gå.

Illustrationen:
Jag kliver ut genom dörren, efter en instängd förmiddag med osunt lång sovmorgon. Den kalla luften slår omedelbart rosor på mina kinder, men friskheten som den för med sig sveper undan obehaget. Huset står i skugga och hindrar solstrålarna att värma mig. Men det känns okej, barnskratten från innergårdens ungar får mig att le - jag minns hur jag själv brukade stoja och klättra så här års, för knappt tio år sedan.
När jag rundar hörnet lyser himlen upp som om den var glad att se mig. Reflexmässigt ler jag tillbaka, och sprider ofrivilligt leendet till min mötande granne. Jag tar upp min bok - en lånad pocket av Dean Koontz - för att dela dagen med en spännande berättelse.
I ett myrsamhälle som Finspång är fredagseftermiddagarna de bästa dagarna i veckan. Och en solstrålande höstdag bland de bästa på året. Varje gång jag ser upp ifrån min bok möter jag skämtande tonåringar, ser byggarbetare påväg till en korvmojje, och hur byns befolkning av blandade ursprung och åldrar glatt hejar på varandra.
Sjön - eller vattendraget - i centrum glittrar, och jag kan inte hjälpa att jag skrattar åt en fågelmatande gammal dam, som plötsligt finner sig omgiven av änder, duvor och en och en annan fiskmås.
Jag försöker tänka på viktiga, mindre trevliga saker (hyra, stressiga projekt och allmän hets), men kommer till insikten att jag ändå inget kan göra där jag går. Så - i gott förtroende för att lönen kommer nästa helg, Rickard Jaas hjälper mig med redigeringen, manuset skrivs så småningom osv - återgår jag till min bok och att le mot alla jag möter.
Idag är min värld perfekt.

Kommentarer
Postat av: Sofia

Det låter som en underbar dag! Ni blir jag lite avundsjuk... själv när jag skulle gå till skolan slår samma kalla luft emot mig men ingen sol värmer så kylan kryper innanför kläderna och påminner mig om att jag inte har en mössa... Men jag vet att det bara är tillfälligt för när jag får chansen att prata med dig, om så bara över facebook så kan jag känna solen värma mig och se dagen som en underbar höstdag! Det är du som förgyller min vardag! :D

2011-10-21 @ 15:55:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0